Rena fantasierna

Sagan om Edra börjar i en by strax nedanför Pisa i Italien, med ett par tusen invånare och ett traditionellt toskanskt kluster av möbelsnickare. En sådan där plats där det hör till vanligheterna att en sexåring börjar snickra på möbler på sommarlovet, så som pappa Mazzei upptäckte sin passion och så som han har fört den vidare till syskonen Valerio och Monica Mazzei.

De två syskonen började staka ut en helt egen väg 1987, åtföljda av Massimo Morozzi, känd för att ha tillhört 1960-talets designgeneration av ”italienska radikaler”. Namnet Edra som de hämtade från grekiskan betyder ”en plats för att möta andra”. Det blev till en plats att sitta, en soffa, och snart många fler.

– Vår historia är en familjehistoria, berättar Monica Mazzei. Pappa började producera möbler 1949. Vår idé var att skapa en ny typ av företag, som använder riktig forskning.

“Kurvornas drottning gjorde soffor lika dramatiskt futuristiska som byggnaderna hon ritade.”

Edra lanserades 1987 på Galleria Marconi i Milano, med möbler av fyra unga studenter från Domus-akademin. Massimo Morozzi kallade sig ”trädgårdsmästare” och satte omedelbart i gång med att så de frön som skulle blomma ut i Edras makalösa kollektion, eller Edras lustgård om man så vill. Morozzi hittade Zaha Hadid, som då var en okänd irakisk arkitekt och oprövad i möbelritarkonsten, och gav henne ett soffprojekt. Kurvornas drottning gjorde soffor lika dramatiskt futuristiska som byggnaderna hon ritade.

Guldkornet Zaha Hadid följdes av trotjänaren Francesco Binfaré som alltid skrivit poesi med sina soffor och de brasilianska bröderna Campana gjorde sig berömda för konstnärliga skapelser i udda material. Masanori Umeda förälskade sig i blommor och låter dem slå ut som fåtöljer i Edras exotiska trädgård, medan Jacopo Fogginis plaststolar glimrar som vore de glasskulpturer.

Edra är inte ett designföretag som de andra. Monica Mazzei berättar att de än i dag, fem år efter Morozzis bortgång, väljer projekt på samma sätt: med öppet sinne, en fri tanke som står utanför trenderna men ändå i kontakt med samtiden. Hon poängterar också hur viktigt det är med kvalitet. Edra arbetar hårt med att forska fram nya tekniker och att kombinera dem med fint hantverk.

– Det borde alltid vara forskning och innovation i fokus för ett ”designföretag”, säger Monica Mazzei. Men man ser soffor som alla är lika varandra, om inte rena kopior, också av våra produkter. Alla borde hitta sin egen väg i stället. Och det är det häpnadsväckande med Edra: att de törs.

I en tid där marknadsundersökningar snarare än kreativitet och vilja styr produktutbudet, så har det blivit förvånande att det fortfarande finns italienska möbelföretag som inte är rädda för att sticka ut. Som istället, med Monica Mazzeis ord, har tagit sig an yrket med ”kärlek, passion, engagemang och en ständig omsorg om allt, med alla, för alla.”

Edra räds heller inte att kommentera samtiden. Som den ryssröda soffan Tatlin, skapad samma år som Berlinmuren föll, 1989, med inspiration av den sovjetiska konstnären Vladimir Tatlins spiralformade torn (finns att se på Moderna muséet i Stockholm). En soffa gjord för att vara i blickfånget, men hur sitter man egentligen på den? ”En ren, kreativ gest” kallas den av sina skapare Roberto Semprini & Mario Cananzi.

Och om Tatlin firade murens fall, så är Pack, framdrömd 2017 av Francesco Binfaré som en reaktion på de nya virtuella murar som har rest sig runt oss. Soffans bas är en metafor, en polaris som spricker och är på drift. Ovanpå den gnistrande isen vilar en abstrakt, mjuk och vit björn som där är för att stödja, omfamna och omfamnas, för att bjuda in människor att hitta nya sociala beteenden. I oroliga tider kan man väl inte låta bli att tänka att det är precis vad världen behöver? En varm björnkram.

Text av Sofia Hallström

Produkter i inlägget